Magdalena

För många mäniskor är varje dag en kamp, dom som lever i krig och i osäkerhet och dom utan hem och många många fler. För mig är varje dag en kamp på grund av saknad och jobbiga tider, alla hamnar vi nångång i en "kris" period då vi har det väldigt jobbigt. För vissa går denna tid över men för vissa stannar det kvar länge länge och det kan ta lång tid innan man tar sig ur. För mig har det gått lång lång tid och jag kämpar och jag är påväg upp det vet jag men det är en hård kamp. Varje gång man känner att något börjar gå bra så händer det något annat. Saknaden av min farmor och min nära vän Robin är också svårt, jag är känslig som person och det är väldigt tungt för mig att komma tillbaka till verkligheten. Vill inte inse och förstå att jag aldirg kommer få träffa dessa underbara människor igen i detta liv och HUR ska man leva utan dom? Det är det som är frågan, min älskade farmor lämnade mig för två år sedan i en lång tids sjukdom som hon led av. För mig var det en lättnad när hon fick lämna världen för hon hade så ont och mådde så dåligt att mitt hjärta gick i tusen bitar när jag såg henne. Hon hade blivit mager och det hade farmor aldrig varit hon var alltid en stor mullig söt farmor som lagade massa god mat och var glad. Hon hade fostrat mig sen jag va liten hon var som min andra mamma och eftersom jag var hennes första barn barn så hade vi en speciell kontakt. Jag har lärt mig att leva med att hon är borta men jag saknar fortfarande henne varje dag. Och jag längtar tills den dagen vi ses igen.
Min älskade vän Robin lämnade oss den 10 Augusti i år så det var väldigt nyligen däröfr känns allt riktigt jobbigt nu recis som det gjorde när farmor gick bort MEN farmor led det gjorde inte Robin. Han var lycklig och hans liv hade precis börjt bli som han alltid önskat, det sa han flera ggr. Och varför Robin den mest glada och älskade personen på denna jord som tänkte mer på sig själv än andra togs från jorden istället för en äcklig pedofil eller något liknande det kommer vi aldrig få veta. Tanken av ett liv utan honom med oss är just nu svårt att tänka sig, vi hade så mkt planer att vi skulle bo grannar jag jimmy och jennica och robin. Och att våra barn skulle leka och växa upp ihop vi verkligen dom där paren som skulle va vänner för evigt. JAG VET DET! Men så bara försvann han och alla drömmar bara försvann med han och allt blev bara som ett svart hål.. Min farmor hon va gammal och led men Robin var bara 20 år och skulle precis ge sig in i vuxen livet. Ibland tror jag att dom bästa tas från världen först, min farmor var världens snällaste själ och tänkte mer på andra än sig själv precis som Robin. Båda spred glädje och hjälpte gärna till men båda togs från jorden på ett hemskt sätt. Den om gjort detta mot om kommer jag att hata resten av mitt liv!!! Livet kommer aldirg att sluta vara orättvist därför är varje dag en kamp för mig...